Sverige må vara ett relativt tryggt samhälle med många regler och lagar som visar på vad som är okej, mindre okej och vad som absolut inte får göras. Men ändå så är vårt rättssystem något sämre än vad man hade kunnat hoppats på.

Ett stort problem med detta är alla de så kallade straffen (som faktiskt är acceptabla nog att bli kallade för det). Jag menar, hur ofta läser man inte om gärningsmän som befrias efter att de av någon anledning inte tycks finnas tillräckligt med bevis kring diverse gruppvåldtäkter, misshandel och i somliga fall mordförsök? Trots att allt pekar för det, så släpps de gång på gång. Ett exempel på hur oansvariga och rent utsagt dåliga somliga delar av rättssystemet är, räcker genom att enbart kolla på beslutet om Örebromannen.

Bara för någon vecka sedan släpptes han som klassas som en av Sveriges värsta serievåldtäktsmän ut på fri fot efter att bara ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff. En man som har förstört många kvinnors liv intensivt under 5 års lång period. Att denna man inte fått livstidsfängelse är helt obegripligt och ännu mer nu när han går runt på fri fot precis som vilken vanlig människa som helst. Det är samma man som Örebropolisen varnade alla kvinnor för och uppmanade att de inte skulle gå ut ensamma om nätterna. Samma man som skapat rädsla och skräck i en hel stad. Ändå är han bara en av många gärningsmän som blivit utsläppta tidigare utan att behöva avtjäna sitt fulla straff.

Samtidigt bedöms barn utan föräldrar att utvisas trots att de inte gjort en fluga förnär. Vad är detta om inte Sveriges rättssystem i ett nötskal? Enligt mig, ett totalt jävla fiasko som verkligen behöver se över sina lagar och regler. För så som det ser ut idag, är det inte hållbart.

Som ni kanske förstått efter att spenderat lite tid på denna blogg så kommer mycket handla om ett av mina största intressen som jag verkligen brinner för – Politiken.

Politik är något vi alla människor blir påverkade av dagligen och kommer få vara delaktiga i så länge Sverige fortfarande är ett demokratiskt land och man har någorlunda intresse för omvärlden. Men kanske började mitt politiska intresse även på grund av den stad som jag lever i. Sveriges huvudstad.

Stockholm är en vacker stad som bär på många mörka hemligheter och orättvisor. Något som många människor inte tar del av på samma sätt som en som lever och bor här. De människor som lider mest och utsätts för störst orättvisa uppmärksammas inte lika väl i media. Kanske vill man inte förstöra det svenska samhällets rykte, eller stadens rykte genom att berätta den fula sanningen som är många människors vardag. Men som om det inte vore nog finns det många som tar tillfället i akt och utnyttjar denna möjlighet för att förvränga sanningen från vad den egentligen är. I somliga fall försöker man till och med få dem som är utsatta att framstå som de riktiga skurkarna.

Men fattigdomen är inget sällsynt i vårt avlånga land. Inte heller är det konstigt att den syns tydligast i ett av landets största städer med flest invånare. Men i och med att många också missbrukar chansen att använda denna skörhet som staden har, behövs det fler som ser samhällsproblemen ur ett verklighetstroget perspektiv. På så vis lär vi oss mer av varandra men framförallt om varandra. Vi människor blir inte klokare av att basera vår verklighet på lögner, ändå är det många som väljer att göra det. Och kanske är det även så mitt intresse för politiken och det svenska samhället började ta fart – För att bryta tystnaden som pågått alldeles för länge.