Den svenska skolans bristande system

Ett återkommande problem som inte tycks ha förbättrats är det nuvarande skolsystemet som under flera års tid halkat efter i de politiska prioriteringarna. I dagsläge rör det sig om stora klyftor bland elever redan i grundskolan där en av de största faktorerna är den socioekonomiska bakgrunden. Redan tidigt upplever elever att det spelar stor roll vilken skola man går i, vem man är som person och vilken bakgrund man har.

I en nordisk studie från år 2016 undersökte man 15-åringars presentationsförmåga i skolan. Med hjälp av den kunde man se att Sverige var det näst sämsta landet och Sverige tidigare varit den nionde mest likvärdiga skolan enligt OECD. Numera befinner man sig på plats 35 vilket är en stor sänkning. Genom studien kunde man dessutom se de stora skillnaderna mellan elever som hade utländsk bakgrund gentemot de med svensk, men också att antal hög- och lågpresterade elever ökat kraftigt.

På grund av dessa klyftor och skillnader i klassrummen ökar även psykisk ohälsa hos barn redan vid tidig ålder som gör att allt färre klarar av skolan när de kommer upp i högstadiet och ska läsa vidare till gymnasiet. Det ställs alldeles för hårda krav på vad eleverna ska lära sig tidigt i skolan och det handlar framförallt om att ta ett eget ansvar som många elever vid 13-15 års åldern inte klarar av mentalt. Man lär eleverna att den främsta fokusen ska ligga på att prestera bra och nå resultat och mindre på den personliga utvecklingen.

Barn ska inte redan vid 10 års åldern känna att dem inte kan eller inte har en chans att prestera lika bra som alla andra i samma klassrum. Det är skolans ansvar att se till att varje elev har samma förutsättningar för att lyckas och fortsätter den höga psykiska ohälsan i skolrelaterade sammanhang måste en förändring ske. Det är dags att få upp ögonen för elevernas hälsa och skapa ett skolsystem som gynnar barnen och inte stjälper dem.